fredag, maj 18, 2007

Vem gillar Ryssland?

Det har varit mycket Ryssland i media på siståne. Först dog Jeltsin, sen var det Bronssoldaten och nu är det toppmöte med EU i Samara. Jag minns att jag en gång såg en artikel som handlade om den svenska mediebilden av Ryssland (eller möjligtvis Sovjetunionen). Jag tänkte "intressant" och läste den aldrig. Nu kan jag inte minnas var jag såg den eller vem som skrivit. Irriterande, för nu vill jag läsa den.

Kanske är jag präglad av ett halvårs dagligt intag av nyheterna på ryska kanal 1. Där är det väldigt mycket Putin. Presidenten som snackar med ministrar, som pratar i telefon, som är på besök någonstans eller som klappar sin stora svarta hund. Dramaturgin (eller vad man ska kalla det) i ryska nyhetssändningar är mycket annorlunda än i svenska. Jag har försökt intressera min medievetare till man för en komparativ studie men han har inte nappat. Hur som helst, någonstans i denna flodvåg av Putinbilder började jag känna en viss sympati för mannen med de djupa påsarna under ögonen. ("Fy så ful han är" brukade min värdinna anmärka.)

Appropå flytten av statyn i Tallinn skrev DNs Jonas Thente i sin blogg (för två veckor sedan) under rubriken Rysslands aggression "Varför får bara västeuropeiska nationer samt USA lov att hysa patriotiska känslor? Hur befängda de än är per se." Är Ryssland fortfarande Fienden så att allt därifrån tolkas i termer av hot och aggression? Jo, jag är enig med alla som tycker att utvecklingen i Ryssland just nu är oroande. Det händer massor med saker som jag inte kan förklara på något för regimen särskilt smickrande sätt. Men ibland undrar jag om det bara är paranoia när ryska nationalister tror att hela världen hatar dem.

1 kommentar:

amanda sa...

Men ibland undrar jag om det bara är paranoia när ryska nationalister tror att hela världen hatar dem.

hm, ja bara naranoia är det nog inte. ganska många har en lite mystisk inställning till Ryssar, alltså jag menar folks om inte vet så mycket om ryssland. och så finns det vissa brittiska journalister som är fullkomligt osakliga...
och så övertolkar man ofta sovjetnostalgi. Mång utlänningar verkar uppfatta precis atllt som påminner om sovjet som "sovjetnostalgi".

Om man till exempel tilltalar någon “kamrat” (tovarisjtj) på ryska i ett opolitiskt sammanhang, så betyder inte det att man är kvar i ett sovjetiskt tänkande, att man är kommunist. Man använde det ordet i 70 år och det är faktiskt ett väldigt praktiskt ord… i vissa sammanhang används det lite skämtsamt, ungefär som om jag skulle säga till mina tjejkompisar: “Kom igen, grabbar”. Om en chokladfabrik heter “Röd oktober” eller “Krupskaja” ja då heter den så för att den har hetat det de senaste 50 åren, och man kan väl inte döpa om precis allt? Och det har förlorat sitt symbolvärde, ungefär som jag inte tänker på någon specifik utrikespolitisk doktrin eller yttrandefrihetslagstiftning när jag hör adressen “Gustav Adolfs torg”, även om Kung Gustav Adolf säkert fick det torget uppnämnt efter sig av någon politisk anledning. Men det är bara historia för mig, det är bara ett namn. Samma sak är det med en hel del Sovjetrester i Ryssland, de är bara historia.