Gamla synder

För att vara en person som påstår sig tycka om att läsa har jag en anmärkningsvärd mängd olästa böcker i bokhyllan. Visserligen är majoriteten av böckerna ursprungligen inte är mina; men ändå. Därför är det bra när man kan få en knuff utifrån att ta itu med någon av dessa dåliga samveten som stirrar ner på en från billyväggen. Som när Tatiana Tolstajas Därv står med på pensum som exempel på en modern rysk roman. Den har stått i hyllan sen julen 2004. Jag hade till och med önskat mig den, rysk dystopi i snygg utgåva kan ju inte bli fel tänkte jag. Och mamma och pappa köpte den. Problemet var kanske att det inte var jag som fick den. Men boksamlingen är sedan länge är gemensam och jag har verkligen tänkt läsa den (även om han som faktiskt fick den gav upp på sidan 114).

Kanske skulle jag tagit varning av de radioaktivt lysande mössen på omslaget innan jag försökte läsa samtidigt som jag åt. Gör inte det. De pratar om möss, handlar med möss och äter möss. Det är en stigande illamående känsla som infinner sig under läsningen. Men det är bra, det är skickligt och det är smart. Det får mig att känna mig dum för att jag förmodligen missar massor av skämt då min allmänbildning inte räcker till för att förstå alla referenser. Som sagt, en rysk dystopi i snygg utgåva kan ju inte bli fel.