måndag, maj 07, 2007

Framtiden var bättre förr

Jag måste bekänna att jag är svag för sovjetisk propaganda. Som så många andra utlänningar i Ryssland köpte jag med mig ett stort lager av planscher, böcker och vykort. Mina väggar har prytts av bilder av sovjetiska flygplan, entusiastiska komsomolmedlemmar och dugliga byggare. I hyllan står böcker med krigsaffischer och i byrålådan ligger ett kort med texten "ett barn är bra - två är bättre" och väntar på bekantskapskretsens första tvåbarnsföräldrar.

Min sedvanliga entusiasm över genren har emellertid mattats något den senaste tiden. Inför vad som kanske är ostalgins största högtid - segerdagen 9 maj - försöker jag leta igenom mina samlingar för att hitta något som betonar fred istället för seger. Lättare sagt än gjort. Det närmsta jag kommer mitt mål är hemvändande soldater som återförenas med sina familjer. Livet som återvänder, det är kanske vackert så.

Och i ärlighetens namn är det väl det bombastiska och kompromisslösa som är tjusningen med propaganda. Det är med skräckblandad förtjusning som jag betraktar rågblonda män och flyplan som i formation bildar "leve Stalin". (En bekant anmärkte att planen är alltför orealistiskt gjorda "hur ska de kunna flyga utan motorer", men det är ju inte det som är poängen.) Min gräns för vad jag kan tänka mig att ha uppe på väggen går vid Stalin. Det lär vara dålig feng shui med döda krukväxter och datorn i sovrummet, men riktigt illa måste det vara att vakna till Stalins mustasher.

Mest av allt tilltalas jag av affischernas dröm om en bättre framtid, det utopiska socialistiska samhället man skulle skapa. Det ligger något i det som är rörande bortom den svulstiga propagandan, att löftet inte infriades gör det hela än mer gripande. Det har sagts förut men tål att upprepas: framtiden var bättre förr.

Inga kommentarer: