Den blomstertid är kommen

Skolavslutning i dag i Hedvig Eleonora kyrka. Jag gick dit med någon slags romantisk föreställning om att det skulle vara fint och högtidligt. Ack vad jag bedrog mig! Jag och eleverna leddes ikapp. Kören sjöng så svagt att de knappast hördes, låtvalet var märkligt (och behöver verkligen 8 killar framföra var sin pop/rock klassiker?), talen var töntiga, psalmsjungandet ett lågvattenmärke och stipendieutdelningen evighetslång. Jag hade svårt att hålla skenet uppe och kände viss sympati för tjejen på raden bakom som körde ipodden på hög volym iklädd sin allra överlägsnaste uttråkadmin. Jag minns mina egna gymnasieskolavslutningar väldigt dåligt. Jag tror vi var i aulan, och esteterna (musik) dominerade gissningsvis framträdandena. Men sen är det helt tomt. Har jag kanske förträngt dem för att de var just såhär tråkiga?