Anna Achmatova

DN kultur hade en essä om ryska poeten Anna Achmatova för några dagar sedan. Hon har inte den kultstatus bland gymnasievänstern som Vladimir Majakovskij (som var i princip jämnårig), förmodligen eftersom hon var stämplad som anti-revolutionär och en representant för borgerlig dekadens av kommunistregimen. Hennes poesi är personlig och fokuserar på känslor, inte på att bygga ett nytt samhälle. Ett urval finns översatt till svenska; att kunna läsa den i orginal är en av anledningarna till att jag sliter med ryskan. Hennes liv är också en illustration över varför jag inte skulle kunna bli konstnär – jag skulle aldrig orka lida så för konsten. Utfattig, förföljd av regimen med man och son i läger. Det låter inte särskilt lockande.