Ordning och reda!
Det är med viss förskräckelse som jag noterar att den kanske mest bestående effekten av mitt studentkårsengagemang blev en förkärlek för - eller kanske snarare besatthet av - strukturerade möten. Under förhandlingarna på Amnestys årsmöte i helgen kom jag titt som tätt på mig själv med att sitta och muttra fram mellan sammanpressade tänder saker som "man tar beslut i ordningsfrågan innan man går vidare med sakfrågan", "du måste ställa mot avslag!" eller "nomineringsstopp var ju igår klockan 21!". Korridorsmyglet och grupperingstjafset som präglar SFS-fum kan man gott vara utan, men jag har under helgen tänkt många nostalgiska tankar om den proffsiga mötesledningen.
1 kommentar:
åh, vad jag håller med dig! alltså, jag vet inget om amnesty eller kåren, men visst är det fasansfullt med fumliga och trevand möteledare.
och nästan en njutning med mötesledare som med perfekta pauser säger: ordet är fritt... kan vi gå till belut? det finns ett förlag xxx......xxx någon däremot? jag finner att mötet har besluta i enlighet med peters yrkande. Då går vi vidare till nästa punkt på dagordningen.
det skall vara schwung.
Skicka en kommentar