Bye bye Boris

Idag begravs Boris Nikolajevitj Jelstsin, Rysslands första president, enligt den ortodoxa traditionen tre dagar efter sin död. Alla kommer vara där: Clinton, Bush d.ä., Bildt...

"Har du sett att Jeltsin är död?" frågade Christoffer i måndags kväll. Det hade jag inte. Men sedan dess har jag tillbringat allt för mycket tid med att läsa dödsrunor. Kommentarerna spänner från närmast oreserverade hyllningar till betydligt mer kluvna kommentarer, som f.d. dumaledamot Rybakov som säger "Jag vill inte kasta sten på hans minne, Gud får dömma".

Jag är långt ifrån Boris Nikolajevitjs största fan. Men jag det är en märklig känsla att han inte finns mer. I rubriken på Novaja Gazeta stod det att Jeltsin hade "skontjitsja". Ett ord som är bildat av kontjit "ta slut, färdigställa". Det är bara stora män som gör det: vi vanliga dödliga dör. Och även om det är några år sedan Jelstin lämnade rampljuset, är det nu en del av den värld jag växte upp i som har försvunnit.

I en kommentar kring Jelstins död som anspelar på den skillnad mellan honom och Putin som brukar uppritas säger dumaledamot Chinsjtejn att: "Det är en filosofisk fråga, om det är viktigast med korv eller frihet". Det är lätt att från en priviligerad position här hylla friheten, men vegetarian som jag är så hade jag nog valt korven om det kommer till kritan.

Mitt tydligaste Jeltsinminne är från nyårsafton 1999. Jag var hemma hos mamma och pappa, radion i köket stod på och förde fram till oss att Jeltsin avgått i direktsändning och lämnat över till Putin. I den upphausade millennieskiftesstämning kändes det dramatiskt och lite obehagligt. Jag minns naturligtvis också Jeltsin på barrikaderna 1991, men hade nästan helt glömt när han sköt på parlamentet några år senare. Med 147 dödsoffer där känns det lite märkligt när han utmålas som frihetens försvarare.

Anatolij Tjubajs jämför i en kommentar Jelstins plats i den ryska historien med Peters den stores. Kanske är det inte så långsökt som jag först tyckte. Båda genomförde stora förändringar i landet, båda förde det närmre väst. Båda var dessutom nyckfulla och hade mycket blod på sina händer. Fast jag vet inte om Boris delade Peters aversion mot skägg och roddbåtar.