Evigt liv

Man stöter på en del konstigheter när man intresserar sig för det stora landet i öster. Häromdagen fick jag tillexempel stifta bekantskap med religionsfilosofen Fjodorov (1829-1903) som tydligen hade många anhängare i den ryska intelligentian kring förra sekelskiftet. (Det var i samband med en litteraturhistoria föreläsning som den här mannen kom till min kännedom).

Fjodorov menade att döden är mänsklighetens största fiende. Men (och det är här det börjar bli konstigt) den går att övervinna. Alltså borde all intelligens och tankekraft samlas för att vetenskapligt närma sig problemet med döden. När alla slagit sina kloka huvuden ihop skulle man först kunna uppväcka de mest nydöda. Sen skulle man, nu ännu fler, återigen intensivt fundera kring problemet och sen lyckas uppväcka nästa generation som dog längre tillbaka, mer förmultnade och rimligtvis en svårare nöt att knäcka. När man lyckats med det, samlas alla till en ny tankekraftsamling för att ta sig an nästa generation och så fortsätter man tills alla tidigare levande är uppväckta. Inte så särkskilt kristet tycks det mig.

Det var inte bara författare som var tilltalade av Fjodorov, ett annat exempel var ordföranden i Lenins begravningskommitté och här finns (i alla fall enligt litteraturhistorieföreläsare Per-Arne) ytterliggare en förklaring på Lenins balsamering: han skulle bli lättare att uppväcka från de döda. Den balsamerade Lenin som får nytt liv, det låter som ett upplägg för en riktigt läskig (och riktigt fånig) skräckfilm.

Mer uttömmande om Fjodorov kan läsas på engelska wikipedia.