lördag, mars 10, 2007

Ounsa, ounsa

Det är mycket man inte förstår. Som vår granne i lägenheten under och hans (tror jag) musiklyssnade. Och nu tänker jag inte främst på den ebarmliga musiksmaken, utan framförallt ryckigheten i lyssnandet. För det mesta är det alldeles tyst i lägenheten under, men plötsligt (gärna när det börjar närma sig en helgkväll) så kommer känner man hur golvet börjar skaka och fönsterrutorna skallra när han drar på någon eurodiskodänga på högsta volym. Så sitter man ofrivilligt skakandes i en halv låt eller så innan det (tack och lov) försvinner lika fort som det kom. Blir musiken bättre om man lyssnar på den stötvis?

Ackompanjerad av enstaka eurodiskoutbrott sitter jag och försöker skriva på min föreläsning som jag ska hålla på onsdag. Har ett brödbak igång och ska väl snart börja göra mig iordning för kvällens nästa musikupplevelse (förmodligen ungefär lika njutbar). Melodifestival hos Samuel och Helena komplett med drinkar och utförliga protokoll. Senast jag såg finalen i en svensk uttagning var faktiskt också med Helena. På hennes tillfälliga studentrum på Olofshöjd - 1999.

Inga kommentarer: