Ålderstecken

Det senaste halvåret har tillvaron förändrats och känns på många sätt och vis yngre i betydelsen mindre ordnad: andrahandskontrakt, tillfälliga påhugg och ingen klar riktning för framtiden. Men man blir ju inte yngre, och påminns då och då om att jag faktiskt börjar närma mig trettio. Större delen av mitt umgänge består av gifta par, jag har för första gången fått en prognos i det brandgula pensionskuvertet och jag vaknar av mig själv tidigt på morgonen. Men det allra tydligaste ålderstecknet är nog ett helt annat: Jag har börjat lyssna på P1.