Rymdjubileum

Det har snackats mycket rymd på sistone, i samband med att det den 4 oktober var 50 år sedan Sovjetunionen skickade upp Sputnik 1 (sputnik är för övrigt ett ofta använt exempel på rysk ordbildning: s-med put-väg nik-"are" alltså bokstavligen "medvägare" eller följeslagare om man vill uttrycka det lite elegantare). Som kombinerad russofil och rymdfantast kan man ju bara njuta. Godmorgon världen i P1 hade i söndags ett inslag med namnet rymdpop och rysskräck där man bland annat intervjuade sångaren i Spotniks, vars göteborgska faktiskt kunde mäta sig med Glen Strömbergs, härligt att höra. Det är för lite rymd i populärkulturen nu för tiden.

Vetenskapsradions veckomagasin, också det i P1, hade en annan typ av inslag inslag där man diskuterade rymdprogrammets framtid. Med hjälp av olja och gasinkomsterna har Ryssland åter börjat satsa på rymden. Varje gång jag hör något om det drar jag mig till minnes en episod hos min värdfamilj. Ryska kanal 1 nyheterna sände ett inslag från den sovjetiska rymdbasen Bajkonur i Kazakstan som numera används av det ryska rymdprogrammet. Enligt wikipedia hyr Ryssland basen i Bajkonur för 115 miljoner USD om året, och tecknade 8 juni 2005 ett avtal om detta fram till 2050. Gissningsvis var det i samband med detta avtalstecknande som inslaget sändes, det var vid den tiden i alla fall.

Under inslaget frågar min värdinnas 18-åriga dotter mig om Sverige har något rymdprogram. Innan jag hinner svara utbrister hennes mor indignerat: "Nej det har de inte. För de har satsat på välfärd och social trygghet och andra vettiga saker istället för att slänga bort pengar på sånna dumheter!" Fascinerad som jag är av rymden kan jag inte låta bli att undra om min värdinna inte hade en poäng ...