Dagar man minns

Det är FN-dagen idag. Den dag då FN-fördraget (eller kanske heter det bättre stadgan) skrevs under 1945. Men för mig kommer det alltid vara dagen då min farmor dog. Dagarna är intimt förknippade med varandra för jag hade varit och firat FN-dagen med dagis när pappa kom och hämtade mig och berättade vad som hänt. Det var ett stort firande, vilket får mig att undra om inte det här fördraget inte skrevs under 1944 för att farmor dog 1984 är jag helt säker på, och varför skulle man ha firat just 39-årsdagen? I alla fall var vi på skolgården, det var massa folk och jag minns att det släpptes upp fredsduvor. Och att det var häftigt och spännande och stort för en 5-åring. Men dagen slutade i vad som man med en underdrift kan kalla anti-klimax.

Med tanke på hur mycket längre han levde är det väl inte så konstigt att jag minns farfar för hans liv och på hans födelsedag, och farmor för dagen hon dog. Men i 23 år har jag förknippat FN med min farmor. Jag får väl säga att de är mig båda kära.