torsdag, september 06, 2007

Kvarlevor och föremål

Lite stressad över min första tidiga frukost på väldigt länge läser jag en intressant spalt i DN:s kulturdel med rubriken Vem äger historien? som handlar om vem museiföremål egentligen tillhör. Skribenten argumenterar för att museer inte bör lämna tillbaka föremål som inte uppenbart är stöldgods. För vem äger egentligen dessa föremål. Har t.ex. dagens egyptiska stat självklart äganderätt till faraoföremål? Bör det inte så att säga ligga i mänsklighetens intresse att den typen av föremål kan betraktas på många håll i världen och inte bara i Egypten?

Hur museum används i nationalistiska projekt är väl känt. Argumentet som förs fram i spalten liknar tanken bakom UNESCOs världsarv, att det finns en historia som tillhör oss alla. De samhällen som tillverkade föremålen finns inte längre, frågan om äganderätt är svår att avgöra. Skillnaden mellan stöld och legalt/legitimt förvärvande måste vara svår att göra. Och ska det finnas någon preskiptionstid?

Några dagar senare ser jag en kort notis om att etnografiska museet gör sig redo att lämna tillbaka skelett till Australiens urbefolkning. Frågan ligger tydligen i tiden. I min bransch hörs sällan ifrågasättanden av att museum bör lämna tillbaka föremål. Och när det gäller urbefolkningsfrågor är det inte bara föremål utan ofta kvarlevor som är stridsfrågan. Utan tivel är utställning av mänskliga kvarlevor är en smula osmakligt. Men inte heller här är frågan om återlämnande otvetydigt enkel.

Några av problem kan illustreras av aboriginen Yagan från västra Australien. Vars historia jag stötte på när jag satt på biblioteket i Perth och läste gamla tidningar på microfilm för ett arbete om native title lagstiftningen (och som kan läsa på Wikipedia). I korthet var Yagan en upprorsledare som tillslut dödades i ett bakhåll. Han halshöggs och huvudet skickades till England och ställdes ut som en kuriositet innan det slutligen begravdes i en massgrav på 1960-talet. I Australien fanns en rörelse som arbetade för att få hem hans kvarlevor och man lyckades tillslut hitta en metod att få upp Yagans huvud utan att störa resten av massgraven alltför mycket. Huvudet skickades till Australien där allt emellertid inte var frid och fröjd. Många aboriginer ville inte alls ha tillbaka Yagans kvarlevor eftersom man ansåg att hans (med rätta) sura ande då skulle återvända och ställa till problem. Exakt vad som hänt med kvarlevorna sedan dess är okänt.

Inga kommentarer: