Det ständiga problemet

Det byggs nytt alldeles bredvid mitt hus. Det borras, och sågas och körs med maskiner och brötas och låter alldeles förfärligt. De har hållit på så här en dryg månad nu och det lär väl fortsätta ett tag till. Det är naturligtvis bra att det byggs. Hyreslägenheter är det till på köpet. "Men måste de bygga just här" finns det en liten egoistisk röst inuti mig som säger. För mig innebär byggandet bara oljud. Och jag lär inte få flytta in i de nybyggda lägenheterna när mitt andrahandskontrakt går ut.

När Stockholms bostadsmarknad gör mig desperat, brukar jag trösta mig med att det är värre på annat håll. (Nu tänker jag inte på folk som bor i skjul i kåkstäder, utan de som har det lagom mycket värre.)

"Lägenheter", brukade min värdinna i S:t Petersburg säga, "det är det ständiga problemet." Hon hade bott i den centralt belägna lägenheten i hela sitt liv. När kommunismen föll hade hon fått äganderätten till den. Lägenheten var stor med ryska mått mätt. Det var därför hon tog in utländska studenter. Men de åttio kvadraten bestod bara av två rum och kök och en oproportionerligt stor korridorer. Och hon var bekymrad för framtiden. Hur skulle det bli om dottern skaffade familj? Hon ville inte som så många ryska äldre bo inneboende hos sina barn.

Enda sättet för dottern att få en egen lägenhet var att den nuvarande såldes och att de skaffade två mindre i förorten. Förortens små, trånga och dåligt byggda lägenheter var dock föga lockande. "Kan hon inte hyra en lägenhet" undrade jag naivt. Nej, något utbud av hyreslägenheter fanns egentligen inte. De som fanns var mest inriktade på utlänningar och hysteriskt dyra. Låna pengar för att köpa då? Nu såg hon ännu mer frågande ut. Jag försökte förklara hur det går till i Sverige när folk köper lägenheter. Men nej, så kan man inte göra i Ryssland sa hon.

Och jag prisade i tysthet den svenska hyresrätten. Som gjorde det lätt att flytta hemifrån. Och när det mellan detta inläggs början och slut trillar in ett visningserbjudande från Stockholms stads bostadsförmedlingen prisar jag den ännu mer. Även om Stockholms bostadsmarknad ibland känns hopplös, så sitter jag inne med så oändligt många fler valmöjligheter.