tisdag, september 18, 2007

Hälsning till en farfar som inte längre finns

Kära farfar, det är idag 89 år sedan du föddes. Från så tidigt jag kan minnas såg du ut precis som på bilden (där jag är lite för ung för att minnas något). Det kanske syntes att du blev drygt 20 år äldre, men ändå var du likadan på något vis. Hur länge hängde den där gula tröjan med egentligen? Min bild av farmor är naturligtvis mycket vagare, eftersom den till så stor del baserar sig på just bilder.















Du skulle varit stolt över mig nu säger pappa. Med ryskan, studierna, hägrande titlar... Du kanske hade gillat det ännu bättre om det var jag som suttit på Heidenstamstolen. Fast det skulle förstås hellre varit Karlfelt. hade du kunnat skryta för dina vänner på bokcirkeln. Det gjorde du nog ändå, och protesterade häftigt om någon uttalade sig nedlåtande om dagens ungdom.

Jag kan fortfarande räkna upp alla Europas huvudstäder, solsystemets planeter, och kungalängden sen Gustav Vasa. Jag kan deklamera Hjalmar Gullbergdikterna ur minnet. Jag lyssnar aldrig på Ring så spelar vi, så du hade kunnat få brilljera med dina kunskaper.

Det grämer mig att jag aldrig tog mig till Ayers rock som du var så fascinerad av, vem vet om jag någonsin kommer till den delen av världen igen. Men jag kunde ju ändå inte ha skickat dig ett vykort. Jag ska i alla fall försöka se Lenin medan han fortfarande ligger kvar på Röda torget.

Det var inte förrän de senaste åren som jag insett hur ovanligt det är att jag träffade dig nästan varje dag under min uppväxt. Jag och syrran nästan slogs om att få hämta dig till maten, eftersom du alltid hade center-godis i kylen. Tyvärr lyckades inte den politiska kampanjen, ingen av oss blev centerpartister. Det tog mig också lång tid att förstå att du hade ovanligt mycket böcker, särskilt för någon som bara gått 6-årig folkskola. Jag trodde alla farfäder hade ett bibliotek på vinden.

Jag hittade just ett gammalt vykort jag skickat till dig, som jag så att säga fått i arv. Det är från Hvar, skickat i augusti 1998. Bläcket har gulnat. Och förutom att göra mig väldigt sentimental får det mig att inse hur fel den här sentimentala tonen är. Hälsningsfrasen på kortet är , som vanligt, "Hej din gamla skrutt!".

Kära farfar, grattis på födelsedagen!

Kram Johanna

Inga kommentarer: