Academias ritualer

Jag har idag bevistat en av academias märkligheter: disputation. Det offentliga försvarandet av avhandlingar. I en sal fylld av släkt, vänner och kollegor ska doktoranden försvara sin avhandling mot en av fakulteten utsedd opponent och komma ur det hela ett -and kortare i sin titel. Opponenten börjar med en sammanfattning för alla som inte läst avhandlingen (de flesta får man anta), och ger sig sedan på att angripa alla dess brister som förhoppningsvis inte ska vara allt för allvarliga. Intensiteten i angreppen varierar förmodligen mer med opponentens läggning än avhandlingens kvalitet.

Sedan sammanträder betygsnämnden. Denna är oftast sammansatt av en professor/docent från egna institutionen och två från andra lärosäten. Till deras sammanträde är opponent och handledare adjungerade. Avhandlingsförfattaren får inte vara med. Till saken hör att avhandlingar bara blir godkända eller icke godkända. Om en betygsnämndledamot har så stora invändningar mot en avhandling att han/hon avser att yrka på icke godkänt till hör det god sed att meddela handledare detta i förväg så att disputationen kan skjutas på framtiden och pinsamheter undvikas. Alltså: betygsnämnden har i realiteteten bara en valmöjlighet. De kommer att godkänna avhandlingen.

Sammanträdet kan dock pågå en god stund. Vad pratar de om? Betyget borde kunna sättas på några minuter. Men avhandlingen ges också ett imformellt omdöme. Även en godkänd avhandling kan av betygsnämnden betraktas som inget vidare. Då får handledaren den grannlaga uppgiften att meddela sin adept att han/hon inte bör hoppas för mycket på en fortsatt karriär i academia. Avhandlingen får en osynlig stämpel som alla i den ankdam den svenska universitetsvärlden är säkert känner till.

Så när betygsnämndens sammanträde är slut träder de ut till de församlade som minglar i anslutning till disputationssalen. I deras mitt står doktoranden som nog ändå är en smula nervös. Betygsnämndens ordförande äskar tystnad, håller ett kort anförande, gratulerar till upphöjelsen till filosofie doktor. Det skålas och hurras. På kvällen blir det fest. Men hur avhandlingen egentligen betraktas får vi inte veta.