torsdag, maj 08, 2008

Babij Jar

Det är nästan overkligt lugnt och fridfullt i parken vid Babij Jar, platsen för en av de värsta massakrerna under andra världskriget. Här avrättades i september 1941 större delen av Kievs judiska befolkning och platsen fortsatte att användas för avrättningar under hela den tyska ockupationen. Parken är sliten och förvuxen, det var nog länge sedan någon klippte gräset. Det springer omkring massor av hundar, luggslitna och smutsiga, och då och då prommenerar det förbi en mer välnärd och blank hund med husse eller matte. På nästan varenda bänk sitter det folk och läser, röker, dricker öl och snackar. Parken har dessutom den högsta koncentration av barnvagnar jag sett öster om Helsingfors.

Precis när man kommer ur metron finns ett monument till de barn som avrättades här. Längre in i parken ett judsikt monument, vid det står en gammal kvinna andaktsfullt. På andra sidan vägen, där parken är mer ordnad och mindre fridfull, finns det stora sovjetiska monumentet och flera mindre. På alla monumenten ligger på blommor, och på några ligger det konfekt i papper. Det har jag aldrig sett förut, men fick förklarat för mig att det har med begravningstraditioner att göra. Efter minnesstunden tar man med sig mat till graven: "Och sen äter väl förmodligen fåglarna upp den, eller så kommer det några fattiga och hämtar den." På det stora monumentet hänger ett tonårsgäng, de fotar varandra, skämtar och småbråkar. På figurerna har andra (tonåringar, gissningsvis) klottrat "Vi var här 15 mars 2008" och liknande djupa meddelanden. Kontrasten till det allvarliga monumentet och de vissnande blommorna är slående.

2 kommentarer:

Kalle Kniivilä sa...

Jag var tvungen att kolla på kartan, men det stämmer faktiskt, Kiev ligger ungefär 20 mil längre österut än Helsingfors. (Och åtskilliga fler mil söderut, givetvis.)

På tal om Babij Jar och Helsingfors, jag får fortfarande kalla kårar när jag minns Jevtusjenkos känslofulla uppläsning av Babij Jar på Gamla Studenthuset någon gång under läsåret 1986-87:

Над Бабьим Яром памятников нет.
Крутой обрыв как грубое надгробье.

Lyssna hur det låter, med alla "r", "k" och "g": Krutoj obryv kak gruboe nadgrobje.

Undrar hur det blir på svenska.

I 1961 när Jevtusjenko skrev dikten fanns det verkligen inga minnesmärken där, precis som första raden antyder, och det var lite modigt av honom att påpeka det. Första minnesmärket avtäcktes 1976, men när Izvestija skrev om det nya minnesmärket, då nämndes inte judarna bland alla "fascismens" offer. "Nazism", dvs. "nationalsocialism" var ju också ett icke-ord i Sovjet, eftersom "socialism" per definition var något bra.

Johanna sa...

Tack för artikeltipset, ska kolla närmre på den. Jag tror att den Jevtusjenkos dikt är översatt till svenska, så det borde gå att kolla upp. Det är en lite märklig dikt förresten, bitvis så fruktansvärt bra och bitvis nästan banal.