Obehagliga upptäckter

När jag sitter och slösurfar upptäcker jag plötsligt att en av mina akademiska förebilder, den norska antropologen Marianne Gullestad, har dött. Hon blev knappt 62 år. Hon dog den 10 mars efter en tids sjukdom, så det redan har gått en månad sedan dess. Modern kommunikationsteknologi är alltså ingen garanti för att man nås av nyheter.

Märkligt nog handlade en större del av tisdagens seminarium om hennes bok Kitchen table society om unga arbetarklassmödrar i Norge i början på 80-talet. Efter det tänkte jag att jag måste kolla upp om hon skrivit den där boken om missionärer i Kongo som hon pratade om på seminariet i Oslo den enda gång jag sett henne. Men så glömde jag det igen. Det känns märkligt ofint att ha pratat om en människa som är död som om hon levde.

Marianne Gullestad var en av de som gav mig nytt hopp när jag tyckte att antropologi var ett hopplöst ämne. Att läsa hennes texter gav ny energi och entusiasm. Eller ska jag kanske skriva ger – för texterna finns ju kvar. Och boken om Kongo, Missjonsbilder, är klar. Men den verkar överhuvudtaget inte gå att uppbåda i det här landet. Norge kan vara avlägset ibland. Dock kommer det lite närmre eftersom man via universitetsbiblioteket kan beställa kostnadsfria fjärrlån från hela Norden.