En inte alltför avlägsen forntid

Jag besökte häromdagen Kiasma, museet för nutidskonst i Helsingfors, som för tillfället har en utställning som heter Berättarnas tid med den pretentiösa undertiteln "den berättande och distansierade synen i den postsovjetiska konsten". Det var utställning med ett antal konstnärer främst från de fd. sovjetrepubliker i Kaukasus och Cenralasien som vi i väst sällan hör talas om. Jag kan ofta ha svårt för samtidskonst, särskilt videoinstallationer vilket det tyvärr fanns en hel del av på Berättarnas tid. Men det fanns också sådant som verkligen fångade mitt intresse, mest foton typiskt nog, så sammantaget känns det som fyra väl investerade euro.

Snygga och tankeväckande var bilderna av Elena Vorobyeva och Viktor Vorobyev om Kazakstans blå period där de dokumenterar hur den turkosblå färgen (som ju även finns i landets flagga) gradvis har trängt ut kommunismens röda. Mest fascinerande var dock Vahram Aghasyans Ruins of our time - bilder av monumentala busshållplatser i Armenien (se bilden som kommer från Kiasmas hemsida). Busshållplatserna byggdes under 1960-80talen, som monument över sovjetunionens framåtskridande. Idag ligger de övergivna, passande ruiner över en koloss som föll.