Äntligen! (vol. 3)

I dag känner jag att den ryska regeringen är på min sida. The Moscow Times rapporterar nämligen att en regeringsutredning har kommit fram till att den ryska bokstaven ё (jo) ska skrivas just så och inte som e (som är e, ibland med j-förslag). Både kulturministern och utbildningsministern stöder förslaget. Bokstaven ё skrivs ut i barnböcker och läroböcker i ryska, men i texter för vuxna utlämnas ofta prickarna då dessa förutsätts känna till om det är frågan om jo eller je. Som Moscow times konstaterar är detta ofta ett problem för utlänningar som försöker lära sig ryska (jag kan bara instämma). Prickarna har dessutom ännu en funktion, bokstaven ё är nämligen alltid betonad.

Europadomstolen vs. Ryssland

Av Europarådets 46-medlemsländer är Ryssland det med flest fall i Europadomstolen rapporterar St Petersburg times. Därför vill Valerij Zorkin, ordförande i konstitutionsdomstolen, ha lagstiftning som omöjliggör för ryssländare att gå till Europadomstolen innan alla inhemska juridiska möjligheter är uttömda. Han (och många med honom) är förgrymmad på det ökande antalet fall som involverar ryssländska medborgare i Europadomstolen och framförallt på antalet fall som Ryssland förlorar.

Det senaste fallet rör Ruslan Alichadzjiev, talman i tjetjenska parlamentet under sent 1990-tal, som är försvunnen efter att ha kvarhållits i maj 2000. Ur Amnestys pressmeddelande: "The European Court held that Ruslan Alikhadzhiev must be presumed dead following unacknowledged detention, and that liability for his presumed death is attributable to the Russian government."

Det finns ett stort antal fall som fortfarande behandlas i europadomstolen som rör Tjetjenien, något som kan indikera en frustration med det inhemska rättsystemet. Det är naturligtvis ingen rolig bild Ryssland som dessa domar ger. De visar både på skalan av övergreppen i Tjetjenien och myndigheternas ovilja att utreda dessa. Att försöka hindra medborgarna från att söka rättvisa hos tredje part ser väl dock knappast så värst mycket bättre ut.

I väntan på bättre tider

Som skandinav slogs man i Australien av att folk inte pratade om vädret. Eftersom det varje dag, i alla fall på sommaren, var drygt 30 grader och strålande sol var det väl helt enkelt inte så mycket att snacka om. Väderleksrapporterna var fascinerande: "och vi har ett stabilt högtryck som kommer att ligga kvar de närmsta 6 veckorna". (Ännu intressanterare var SBS global weather forecast: "Asien får mestadels varmt och soligt medan Europa får en hel del regnskurar".) När det är ruggiga 14 grader fast vi börjar närma oss mitten på juli är vädret dock på allas läppar i den här delen av världen. Trots att det finns en hel del jag borde göra blir det inte mycket annat än att krypa ner i soffan med en kopp te och Harry Potter del 5 (nedräkningen inför avslutande del 7 har börjat).

Vinter-OS i Sotji

Nu har jag haft nästan ett dygn på mig att smälta nyheten att Ryssland och Sotji får vinter-OS 2014. Jag visste att Sotji var en av kandidaterna, men trodde aldrig att de skulle vinna. Spontant känns det en smula märkligt med vinter-os i en badort, men det ligger ju i Kaukasus och i bergen är det förmodligen rejält med snö.

President Putin, som har en datja i närheten av Sotji, har lovat att pumpa in 80 miljarder kronor till förberedelser inför spelen. Vid omröstningen i Guatemala höll för övrigt Putin för första gången i större officiella sammanhang ett anförande på engelska (och franska!). Ett framförande som The Moscow Times hyllar och St Petersburg times skriver att man kan tacka "the Putin magic" för segern (två vanligtvis rätt Putin-kritiska tidningar för övrigt).

Jag har aldrig hört något annat än att det skulle vara lugnt i Sotji, men det ligger i ett oroligt hörn av världen. Granne är Abchasien, utbrytarrebublik från Georgien och det är inte alltför långt till Tjetjenien heller (men det ska ju vara den lugnaste delen av Ryssland om man får tro republikpresidenten...). Själva Sotji grundades inte förrän 1898, området hade under medeltiden varit under kontroll av Abchasiska kungar och sedan tillhört ottomanska riket. På tidigt 1900-tal började badorten grundas. Förutom Putin både Jeltsin och Stalin har haft datja i Sotji.

Det har funnits röster från människorättsförsvarare att OS inte bör gå till Ryssland eftersom det legitimerar en repressiv regim. En snabb koll i de ryska tidningar jag brukar följa ger dock få kritiska röster. Historieprofessor Kristian Gerner säger till DN att ett OS på sikt kan stärka de mänskliga rättigheterna i Ryssland genom den ökade internationella uppmärksamheten och genom att kontakytorna vidgas. Han tror inte heller att det blir någon omfattande kritik liknande den Kina fått inför Peking OS nästa år.

Men ett vinter-OS i Ryssland är en enorm framgång för Putin och stärker det auktoritära Ryssland han symboliserar. Det kans ses som en markering från det internationella samfundet att ekonomi är viktigare än demokrati. Något som väl knappast är en nyhet, det var väl inte den goda demokratiska traditionen som gav Kina OS till exempel. Men precis som Gerner påpekar kan man ju tycka att det är bättre att Ryssland får internationell prestige genom ett OS än genom missilförsvar...

Så här ett dygn senare är min iställning till OS i Sotji fortfarande lite vacklande, men som både sportfåne och Rysslandsfantast är det svårt att vara alltför negativ. Någongång hade jag tänkt att uppleva ett OS på plats, det kanske är Sotji 2014 som gäller? Jag har sju år på mig att fundera på saken...

Ombudsman update

Nej, det var väl att hoppas på lite för mycket att det skulle bli en erkänd människorättsförkämpe och motståndare till regimen som skulle väljas till ombudsman för mänskliga rättigheter. Det blev inte Julyj Rybakov utan Igor Michajlov som valdes igår rapporterar nättidningen fontanka.ru, Michajlov är parlamentariker för Putins stödparti enade Ryssland och har tidigare uttalat att han tycker att ombudsmannafunktionen är överflödig och bör avskaffas.

Läs artikeln After 9 years, ombudsman elected i St Petersburg times (6 juli 2007).

Som det ska vara

Mellan regnen målar jag om mina föräldrars hus (det går alltså ganska långsamt framåt). Det är falurött, precis som majoriteten av svenska hus på landet. För mig är detta något av det svenskaste som finns - faluröda stugor med vita knutar. Jag minns en av slutscenerna i en tv-serie jag såg för många år sedan. Där visades just ett sådant falurött hus med vita knutar inbäddat i lummig grönska. Bredvid huset stod en flagstång på vilken det vajade en dansk flagga. Mitt system fick nästan kortslutning, det där var ju helt fel! Bredvid ett sådant hus kan det bara vaja en svensk flagga! Tyvärr är symboler sällan är så unika som vi vill att de ska vara.


Falu rödfärg är ett jordpigment av järnoxid som började tillverkas som en biprodukt i Falu koppargruva 1616. Eftersom färgen låter träet andas förhindrar den att röta och mögel bildas och bevarar träet vid den typ av väder som just nu hindrar mitt målararbete. Pigmentet görs av sk. rödmull (vittrad kopparfattig malm). Förutom koppar innehåller det zink, järnockra och kiselsyra och det är kombinationen av dessa som konserverar träet. Själva färgen är en slamfärg där man kokar mjöl, pigment och järnsulfat i vatten. Sedan tillsätts linolja. Min far hävdar att det är giftigt, jag har ingen anledning att tvivla på det.

Falu rödfärg är brilljant, mest eftersom det inte kräver så mycket förarbete, man bara borstar av väggen och så på med nästa lager. Den luktar mindre och är lättare att få bort än annan färg också. Även om pigmentet började tillverkas 1616 var det först mot 1800-talets mitt som faluröda stugor blev en vanlig syn på landsbyggden. Rödfärgen var då den billigaste färgen, rikare bönder målade sina hus gula. Innan dess var det omålat trä som gällde.

Omålat trä är fortfarande det vanligaste på den ryska landsbyggden. Där är alla hus grå. Enligt min far (som är det närmsta en auktoritet på området jag kommer) kan det nog hålla ganska bra ändå, i alla fall om man använder lärkträd. Den ryska landsbyggden (i nordvästra Ryssland i alla fall) är på många sätt lik den svenska, men ändå inte. Det är samma träd och växter, men ändå är det som om något inte stämmer. Något får skogen att kännas annorlunda, ängarna att se lite fel ut. Jag kan inte sätta fingret på vad, men det gäller för hela Ryssland: så nära men ändå så fjärran.

Man lär sig nåt nytt...

Via St. Petersburg times får jag lära mig att varje federalt subjekt i Ryssland ska ha en ombudsman för mänskliga rättigheter. Det hade jag ingen aning om. Av de 88 federala subjekten är det dock bara 34 som har lyckats välja en sådan ombudsman. Men på onsdag ska de bli 35, då St Petersburg ska välja en efter att ha misslyckats i nio år. Artikelns vinkling är den något oväntade kandidat som guvernör Matvienko förordar:

"Human rights advocate Yuly Rybakov has received surprise backing from Governor Valentina Matviyenko, a target of Rybakov’s criticism in the past. A former political prisoner, a fierce critic of City Hall’s policies and a member of liberal party Yabloko, which has also irked Matviyenko with relentless and uncompromising attacks on her record, Rybakov is one of the most unlikely figures in the city’s political landscape to receive such an endorsement."

Valentina Matvienko är medlem i Putins stödparti Enade Ryssland och obrottsligt lojal mot presidenten. Jag är lika förvånad som St Petersburg times över det här utspelet. Det ska bli spännande att följa utgången på onsdag.