måndag, januari 07, 2008

Elektrifiering och skovård

Nattåget från Moskva till St Petersburg dras av ett diesellok. "Inte konstigt att Sovjetunionen inte funkade" kommer jag på mig själv med att tänka, "för vad var det nu Lenin sa, socialism är lika med nånting (som jag inte minns) och elektrifiering." Och om inte järnvägen från Moskva till St Petersburg är elektrifierad var det kanske inte så märkligt att imperiet föll. Men klockan är nästan ett och sängarna i kupén är bäddade och alldeles för lockande för att jag ska fundera vidare på om järnvägen är elektrifierad eller inte.

Väldigt många timmar tidigare på dagen funderade jag dock en hel del på Lenin, när jag såg honom ligga i sin glasbur i mausoleet på Röda torget. De stränga vakterna såg till att ingen stannade och hyssjade på alla som öppnade munnen. Lenin såg gul och vaxig ut, inte så konstigt det heller om de nu har sänkt ner honom i ett vax- och kemikaliebad någon gång i veckan de senaste 80 åren eller så.

På nattåget, som är mycket fräschare än de svenska sådana som jag åkt med, får man en plastlåda som innehåller en rysk idé om frukost och/eller kvällsmat, 0.6 liter vatten och en apelsin. Och te som vagnvärdinnan/konduktören kommer med för ett fåtal rubel om man vill men det vill inte jag (men väl de ryska tanterna som vi delar kupén med). Och så får man ett hygienkitt som innehåller en tanborste, lite tandkräm, tandtråd, en våtservett och en engångsduk för skoputsning.

Jag hade faktiskt glömt det ständiga ryska skoputsandet. I varje hem ligger det skovårdsattiraljer vid dörren. Det sprejas och gnuggas och fejas innan man ger sig ut. Och så har man en putsvamp i väskan så man kan fräscha till skorna under dagen, för den petersburgska vintern är brutal mot skorna. ("Jag tror det är salt i snön redan när den faller" skämtade en kompis.) Förvisso är Norrköping betydligt snällare mot fötterna, men mina ryska vänner skulle nog skämmas om de såg i vilka smustiga skor jag traskar omkring i till vardags. Det är kanske läge för en putsvamp vid ytterdörren.

3 kommentarer:

Kalle Kniivilä sa...

Järnvägen Moskva-Leningrad elektrifierades under femårsplanen 1961-65. Då blev bland annat hela sträckan Leningrad-Moskva-Rostov-Tbilisi-Leninakan elektrifierad. (Sammanlagt 3.500 km.)

Mer på temat här

Johanna sa...

Skönt att höra, då behöver jag inte undra mer. Det hade faktiskt varit väldigt konstigt om den inte varit elektrifierad. Återstår att fundera på varför man kör diesellok på en elektrifierad bana.

Vet du (eller någon annan) förresten varför man kallar lokaltåg i Ryssland för elektritjka?

Kalle Kniivilä sa...

Электричка är uppenbarligen ett väldigt gammalt ord, finns i orböcker från tiden före revolutionen. Från början kunde det betyda "spårvagn", eftersom spårvagnarna var de första eldrivna fordonen. I nuvarande betydelse är ordet en förkorning av det officiella электропоезд, vilket innebär "eldrivet tåg utan lokomotiv", alltså ett lokaltåg, som Pågatågen i Skåne. Här är en hel webbplats om ryska eldrivna lokaltåg. Och här är ett foto från elektritjkan från centrala Moskva till Sjeremetievo-flygplatsen.